Retikulocyter

Retikulocyter är omogna röda blodkroppar som bildas i benmärgen och släpps ut i blodomloppet innan de mognar till fullt utvecklade erytrocyter. De utgör en viktig del av blodbildningen och kan ge information om hur effektivt kroppen producerar nya röda blodkroppar. Mätning av retikulocyter används för att bedöma benmärgens funktion och kroppens förmåga att kompensera för blodförluster eller sjukdomar som påverkar blodbildningen.

Vad är retikulocyter?

Retikulocyter är föregångare till mogna erytrocyter och innehåller fortfarande rester av ribosomalt RNA, vilket gör att de kan identifieras i laboratorieanalyser. De utgör normalt 0,5–2,5 % av de cirkulerande röda blodkropparna i blodet och mognar inom en till två dagar efter att de lämnar benmärgen. Eftersom retikulocyter speglar benmärgens produktionstakt av röda blodkroppar används de ofta som en indikator på hur kroppen svarar på tillstånd som anemi eller blödning.

Retikulocyters funktion i blodbildningen

Produktionen av retikulocyter styrs av hormonet erytropoietin (EPO), som frisätts från njurarna vid låga syrenivåer i blodet. När kroppen behöver fler röda blodkroppar, som vid blodförlust eller anemi, ökar produktionen av retikulocyter. De släpps ut i blodomloppet där de genomgår sin sista mognadsfas innan de blir fullvärdiga erytrocyter.

Eftersom retikulocyter fortfarande innehåller rester av ribosomalt RNA kan de identifieras genom färgning i laboratorieanalyser. Ett ökat antal retikulocyter kan indikera en ökad nyproduktion av röda blodkroppar, medan låga nivåer kan tyda på nedsatt benmärgsfunktion.

Varför är retikulocyter viktiga att analysera?

Mätning av retikulocyter är särskilt användbar för att utvärdera benmärgens svar på anemi och andra blodrelaterade sjukdomar. Retikulocytvärdet kan hjälpa till att skilja mellan olika typer av anemier och ge insikt i hur kroppen reagerar på behandlingar som järntillskott eller blodtransfusioner.

Ett högt retikulocytantal kan ses vid ökad produktion av röda blodkroppar, till exempel efter blödning eller vid hemolytisk anemi där röda blodkroppar bryts ner i förtid. Ett lågt antal retikulocyter kan tyda på nedsatt benmärgsproduktion, vilket kan orsakas av näringsbrist, benmärgssjukdomar eller kroniska sjukdomstillstånd.

Varför tas blodprov för analys av retikulocyter?

Blodprov för retikulocyter används för att:

• Utreda anemi och bedöma om benmärgen svarar adekvat på minskade nivåer av röda blodkroppar.
• Följa upp behandlingssvar vid järn-, B12- eller folatbrist, samt vid behandling av kroniska sjukdomar som påverkar blodbildningen.
• Identifiera blödningar eller hemolys, där ökade nivåer av retikulocyter kan indikera att kroppen försöker kompensera för förlusten av röda blodkroppar.
• Bedöma benmärgsfunktion vid sjukdomar som påverkar blodbildningen, som benmärgssvikt, leukemi eller efter kemoterapi.

Blodprov för retikulocyter kan beställas som ett enskikt retikulocyt test.

Vad betyder B-retikulocyter?

Laboratorienamnet för retikulocyter skrivs som B-retikulocyter, där ”B” står för blod. Eftersom retikulocyter är en viktig del av blodbildningen, baseras denna analys på ett helblodprov som inkluderar både celler och plasma.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar retikulocyter i helblod.

Vad är referensintervallet för retikulocyter?

Referensvärden för retikulocyter kan variera mellan laboratorier, men anges ofta som absolut antal per liter blod.

Karolinskas referensintervall för retikulocyter är 28 till 115 x 10⁹/L vilket innebär att referensintervallet är mellan 28 och 115 miljarder omogna röda blodkroppar per liter blod.

Unilabs referensintervall för retikulocyter är 26 till 124 x 10⁹/L om analysen utförs med metoden ADVIA 2120i, och 36 till 106 x 10⁹/L om analysen utförs med medtoden Sysmex XN.

SYNLABs referensintervall för retikulocyter är 20 till 90 x 10⁹/L.

Vid högt värde

Ett förhöjt antal retikulocyter indikerar att benmärgen ökar produktionen av röda blodkroppar. Detta kan vara ett tecken på en effektiv och påskyndad erytropoes eller ett tillfälligt ökat utsläpp av omogna röda blodkroppar från benmärgen.

Markant förhöjda nivåer av retikulocyter ses vid tillstånd som akut blödning eller hemolys, där kroppen snabbt försöker ersätta de förlorade erytrocyterna. Vid sådana tillstånd är ökningen som störst under de första dagarna, men kan börja avta efter någon vecka, även om graden av anemi kvarstår. En ökning av retikulocyter kan även ses vid behandling av anemi med järn-, B12- eller folattillskott, vilket signalerar en positiv respons på behandlingen.

Höga retikulocytvärden kan även bero på ökad frisättning av erytropoietin vid syrebrist, exempelvis vid höghöjdsvistelse.

Vid lågt värde

Normala eller låga retikulocytvärden, särskilt vid samtidig anemi, kan tyda på en nedsatt erytropoes. Detta är vanligt vid brist på järn, vitamin B12 eller folsyra, där benmärgen inte har tillräckliga resurser för att producera nya röda blodkroppar i normal takt. Låga retikulocytvärden kan förekomma vid:

• Benmärgssjukdomar, såsom aplastisk anemi eller myelodysplastiskt syndrom.
• Näringsbrist, särskilt vid brist på järn, B12 eller folat.
• Kroniska sjukdomar som påverkar benmärgens funktion, exempelvis njursvikt eller inflammatoriska sjukdomar.
• Cytostatikabehandling eller strålning som hämmar benmärgens blodbildning.