Cytomegalovirus IgM

Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus i herpesvirusfamiljen (HHV-5). Viruset är mycket vanligt och smittar en stor del av befolkningen, ofta redan i barndomen. Många får en mild eller symtomfri infektion, men hos vissa kan viruset orsaka mer uttalade symtom som långvarig feber, trötthet och svullna lymfkörtlar. Efter den första infektionen förblir viruset latent (vilande) i kroppen och kan reaktiveras vid nedsatt immunförsvar.

Vad är cytomegalovirus IgM?

CMV IgM är en antikropp som bildas tidigt vid en CMV-infektion. När kroppen smittas av CMV börjar immunförsvaret producera IgM-antikroppar, som är en del av den första försvarslinjen mot viruset. IgM-antikroppar kan indikera en nyligen genomgången eller aktiv infektion, men de kan även ge falskt positiva resultat, särskilt vid infektioner med andra herpesvirus.

Hur bildas IgM-antikroppar mot cytomegalovirus?

Vid en CMV-infektion reagerar immunförsvaret genom att aktivera B-lymfocyter, som producerar IgM-antikroppar för att snabbt bekämpa viruset. IgM är en tidig och kortlivad antikroppstyp som hjälper till att fånga upp viruset och varnar immunsystemet om infektionen.

Under de första veckorna av infektionen är IgM-antikroppar dominerande, men efter en tid genomgår B-cellerna en klassbyte (isotyp-switching) och börjar istället producera IgG-antikroppar. IgG-antikroppar är mer långlivade och ger ett mer varaktigt skydd mot viruset.

IgM-nivåerna minskar vanligtvis efter 3–6 månader, men i vissa fall kan de finnas kvar längre, vilket gör det svårt att avgöra om infektionen är nyligen genomgången eller äldre.

Varför är analys av CMV IgM viktigt?

Ett CMV IgM-test används för att upptäcka en nyligen genomgången eller aktiv CMV-infektion. Testet är särskilt viktigt vid:

  • Misstänkt akut CMV-infektion för att identifiera en pågående infektion vid symtom som feber och svullna lymfkörtlar.
  • Vid graviditet för att avgöra om en ny infektion har skett, vilket kan innebära risk för fostret.
  • Immunsupprimerade patienter. För att upptäcka en reaktiverad infektion hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel vid organtransplantation eller HIV.
  • Blodgivarscreening och organtransplantation för att minska risken för CMV-överföring mellan donator och mottagare.

Varför tas blodprov för analys av CMV IgM?

Blodprovet används för att undersöka om en person har aktiva CMV-antikroppar som tyder på en nyligen genomgången eller aktiv infektion. Testet kan vara en del av en större infektionsutredning och används ofta tillsammans med andra tester som CMV IgG för att avgöra om personen har haft en tidigare CMV-infektion, samt PCR-analys för CMV-DNA för att påvisa aktiv virusreplikation i blodet.

Blodprov för CMV IgM beställs som ett enskilt CMV prov.

Vad är CMV-Ak -S?

CMV-Ak -S är en laboratorieanalys som mäter CMV-antikroppar i serum. Serum är den vätska som återstår efter att blodet har fått koagulera och blodcellerna har avlägsnats. Serum används ofta vid antikroppstester eftersom det ger ett rent provmaterial och minskar risken för störningar vid analysen.

CMV-Ak -S analyseras av Karolinska, Unilabs och SYNLAB.

Hur tolkas resultatet?

Negativt CMV IgM

Om CMV IgM är negativt tyder det på att personen inte har en pågående infektion. Om det finns misstanke om en nyligen genomgången infektion kan ett PCR-test för CMV-DNA vara mer tillförlitligt.

Positivt CMV IgM

Ett positivt CMV IgM-test indikerar en nyligen genomgången eller aktiv infektion, men eftersom IgM-antikroppar kan finnas kvar i månader, måste testet tolkas med försiktighet.

Hur tolkas resultaten tillsammans?

Ett positivt IgM och ett samtidigt negativt IgG tyder på en tidig CMV-infektion, medan ett positivt IgM och samtidigt positivt IgG kan tyda på en nyligen genomgången infektion eller en reaktivering av viruset.

CMV och korsreaktivitet

Korsreaktivitet innebär att CMV IgM-antikroppar kan reagera felaktigt i tester och ge ett falskt positivt resultat. Detta kan ske vid infektioner med andra herpesvirus som:

  • Epstein-Barr-virus (EBV) som kan orsaka falskt positiva CMV IgM-test.
  • Herpes simplex-virus (HSV-1 och HSV-2) där korsreaktivitet kan förekomma.
  • Varicella-zoster-virus (VZV, vattkoppor och bältros).